ZOO

JOHAN FORSMAN & JOHAN RÖDSTRÖM (2008 – 2014)

INFORMATION

ZOO is a a study of the process and borders of empathy.

In the performance, the audience is invited to adopt living cockroaches. After filling in the adoptionforms, each visitor collect his/her insect in a small transparent cage. Everyone is given the opportunity to get acquainted with their insect, and to buy food, toys and equipments and read about cockroaches in a library.

After this introduction the audience is given headphones which puts them in connection with their insects. Thereafter the show is moved to a room that is a replica of the cages of the cockroaches,  but for a human size. With the quiet story of the insect, and with heat, smells, video and sound, a meditative and dreamlike state is created where the  relationship between a human and an insect can take shape and deepen. The audience is then gently guided towards the point when it is time to say goodbye to the adopted insect. Whilst the cockroaches and their cages disappears in a UFO-like vessel, the audience is reconnected and creates, together with the singer Gunilla Lagneryd and through a medieval hymn, a joint spontaneous sound piece of loops and effects. Here the audience themselves are transformed into insects-sounding creatures in space. After a while the audience is invited out from the show, and together we toast over a glas of cold milk.

The show can be shown a number of times during one day, to up to sixteen people at a time, and it suits all kinds of rooms for theatre or art galleries which can be darkened and divided.

ZOO är ett verk som undersöker empatins och anknytningens förutsättningar och processer.

I föreställningen inviteras publiken att adoptera en levande kackerlacka. Efter att ha fyllt i adoptionsformulären kan besökaren hämta ut sin insekt i en liten transparent bur. Här ges möjlighet för publiken att tillsammans studera sina insekter, köpa tillbehör och mat, samt läsa mer om kackerlackor i informationsfoldrar.

Efter denna inledning får besökarna hörlurar som sätter dem i kontakt med insekterna. Samtidigt förflyttas föreställningen till ett rum som är en kopia av kackerlackornas burar, men nu i mänsklig storlek. Med insektens stillsamma berättelse, med värme, lukter, video och ljud skapas ett meditativt och drömsk tillstånd att försjunka i och ett utrymme för en relation att ta form. Varsamt guidas publiken mot den punkt då det är tid ta avsked av den adopterade insekten. Medan kackerlackorna och deras burar försvinner iväg i en UFO-liknande farkost, kopplas publiken samman och skapar, tillsammans med sångerskan Gunilla Lagneryd och med en medeltida psalm som ljudbas, ett gemensamt spontant ljudverk av loopar och effekter. Här förvandlas publiken själva till insekts-ljudande varelser i rymden. Efter en stund kallas så besökarna ut ur föreställningen, och publik och medverkande skålar tillsammans över ett glas kall mjölk.

Föreställningen kan spelas flera gånger under dagen för upp till 16 personer åt gånger, och den passar i alla typer av teaterrum eller gallerier som kan mörkläggas och delas av.

 

CREDITS

Concept: Johan Forsman & Johan Rödström
With: Johan Forsman, Johan Rödström, Joaquin NaBi Olsson, Gunilla Lagneryd
Video: Sutoda, Johan Rödström
Sound: Tomas Björkdal
Voice: Alva Rödström
Text: Johan Forsman, Joaquin NaBi Olsson

PRODUCED BY SKOGEN

WITH SUPPORT FROM THE CITY OF GOTHENBORG AND THE SWEDISH ARTS COUNCIL

 

PRESS

”Zoo is a demanding nonsenseperformance for adults. I felt like a child exposed to an unintelligible mildness. /// teasing and refreshing.”

Kajsa Öberg Lindsten, alba.nu

*

“Is this theatre, performance art, conceptual poetry or a psychological experiment? The trip we all have to make concerns our relation to nature, to ourselfs and the great questions of life itself. The seriousness and the exposure of the situation comes from only being 16 people at each show. its an intense burning feeling allthrough the intimacy of the situation. /// it’s all about how we ask questions to what we see and hear. it’s in a way simple. Maybe just because of that also magnificent.”

Magnus Haglund, GöteborgsPosten.