SOM EN SKOG I SKOGEN

Kirsti_Taylor_Bye_skogiskogen_600x400web

25 oktober till 3 november 2013 har jag utställningen Som en Skog i Skogen på Skogen i Masthugget. Utställningen är resultatet av mitt ett år långa residence på Skogen. I Skogen har jag gjort min egen skog, jag har valt de träden jag tycker om, jag har planerat den, planterat dem. Där finns det inga spindlar eller äckliga djur, golvet är helt och rent och torrt. Jag kommer att bygga upp skogen med möbler av träd. Ramverket kommer att vara gjort av lagerhyllor av märket Ivar eller liknande. Hyllorna är utplacerade i rummet och leder betraktaren in i en labyrint, eller på en skogsstig. I hyllorna står träden och krukor med frön och vatten. I de andra möblerna växer gräs och andra groddar. – Kirsti Taylor Bye

STATEMENT 1

Jag har länge undrat över det här med natur och kultur, fast kanske inte just i de termerna. Jag har undrat över varför man har skogen, och varför man har staden och varför skogen är just där skogen är och staden är just där staden är och varför de inte går över i varandra. Jag har undrat varför man tar bort träden som växer upp ur asfalten, att man dödar dem, och varför det är helt fel att döda träden i parken, som de flesta skogar egentligen är. Jag har undrat över varför jag längtar till skogen, men att när jag väl möter den blir fylld av ångest och äckel.

Så för tre år sen gick jag ut i en skog. Eller en park (jag tycker om att kalla den för skog) inte allt för långt ut från Göteborgs centrum. Jag hade köpt en ny yxa, och hade på mig en klänning med fåglar på. Min kompis fick välja ut ett träd för mig. Han är same, och jag hade aldrig provat att hugga ned ett träd förut. Jag ville inte gå så långt, men ville heller inte bli upptäckt. Vi hittade ett träd, det var högt och stod bredvid två andra träd. Jag tror det var en tall. Jag högg ned trädet, det tog ungefär två timmar. Jag fick blåsor i händerna, för jag hade inga handskar. Sen när trädet var nedhugget, gick jag och köpte plåster och tog en spårvagn in till staden. Jag hade träningsverk i kroppen i en vecka efteråt.

Jag berättade till folk, vänner och handledare, vad jag hade gjort. Några tyckte det var coolt, att jag hade klarat det (om de kunde tro på att vad jag sa var sant), andra kallade mig mördare. Jag var osäker på om jag borde ha dåligt samvete, och bestämde mig för att försöka göra det bra igen. Jag började plantera träd. Först planterade jag träd i böcker, men jag insåg snabbt att böckerna hade tagit flera trädliv än vad jag kunde göra gott för. Så jag försökte med andra objekt, hyllor, kläder osv. Men det blev som en snöboll, det bara rullade på, och för fler träd jag planterade, dess flera skogar hade jag avverkat. Kanske den enda lösningen var att göra min egen skog, som kunde föröka sig själv.

STATEMENT 2

Man kan si at det begynte med at jeg hugget ned et tre. Fordi jeg ville. Og at jeg ble beskyldt for å ha tatt et liv (noe jeg også gjorde. Men jeg ga også liv). Og at jeg prøvde å gjøre det godt igjen gjennom å mislykkes med å gjøre det godt igjen. Men dette tilhører fortiden, det er allerede skrevet, fortalt, gjort.

Man kan si at det kommer til å begynne med en drøm jeg har hatt en stund. Jeg har lest at på Færøyene gror det ikke trær. Og at på Færøyene bor det ikke mange folk, at det finnes fraflyttede småsteder rundt omkring på øyene. I min drøm planter jeg en skog i en stue på Færøyene. Og skogen vokser fordi den er beskyttet av det fraflyttede huset, og fordi at jeg fra tid til annet besøker den, tar vare på den. Skogen.

Under residensen her i skogen skal jeg forsøke. Jeg vil bruke forskjellige materialer: møbler av tre eller metall, papir, matavfall, frø, jord, plastikk, og forkjellige lyskilder: naturlig lys, lystoffrør, prosjektorer, forkjellige lyspærer, ild. Jeg vil skrive, fotografere, synge, danse, lage lyder, tegne, plante grave, hugge, brekke, skjære, dele. Jeg bruker disse materialene og gjør disse tingene for å se på hverdagen som en levende vekst som hele tiden vosker og dør og forandres rundt oss og i oss. Jeg vil se på hvordan vi definerer naturen og begrenser den, men også hvordan den ikke lar seg definere eller begrenses. Jeg vil se på ugresset og kultivering. Jeg vil se på det store i det lille og det lille i det store. Jeg vil forsøke å plante en skog i skogen