INFORMATION

Kirsti_Taylor_Bye_skogiskogen_600x400web

25 oktober till 3 november har jag utställningen Som en Skog i Skogen på Skogen i Masthugget. Utställningen är resultatet av mitt ett år långa residence på Skogen. I Skogen har jag gjort min egen skog, jag har valt de träden jag tycker om, jag har planerat den, planterat dem. Där finns det inga spindlar eller äckliga djur, golvet är helt och rent och torrt. Jag kommer att bygga upp skogen med möbler av träd. Ramverket kommer att vara gjort av lagerhyllor av märket Ivar eller liknande. Hyllorna är utplacerade i rummet och leder betraktaren in i en labyrint, eller på en skogsstig. I hyllorna står träden och krukor med frön och vatten. I de andra möblerna växer gräs och andra groddar. – Kirsti Taylor Bye

PROGRAMME

Tur i skogen

– Turvettregel nummer 7: Du er aldri alene –

Den 25e och 26e oktober, samt den 1e och 2e november kan du följa med mig, Kirsti Taylor Bye, på en tur i skogen i Skogen. Under turen kommer jag berätta det du önskar veta. Vi kommer gå i samlad tropp, i et tempo som passar gruppen som helhet. Terrängen är jämn, temperaturen behaglig. Det kommer inte att regna. Turen pågår ungefär en halvtimme, det finnes toaletter tillgängliga och det kommer finnas möjlighet att byta till sig en mindre matsäck.

25 okt. 19:00-21:00 – Vernissage med picnic och tur i skogen med Kirsti Taylor Bye

26 okt. Som en Skog i Skogen är öppen för besök mellan 14:00-16:00
– 14:30-15:00 Tur i Skogen med Kirsti Taylor Bye

27 okt. Som en Skog i Skogen är öppen för besök mellan 14:00-16:00
– 14:30-15:00 Nordmenn på Tur i Skogen

01 nov. Som en Skog i Skogen är öppen för besök mellan 19:00-21:00
– 19:30-20:00 Tur i Skogen med Kirsti Taylor Bye

02 nov. Som en Skog i Skogen är öppen för besök mellan 14:00-16:00
– 14:30-15:00 Tur i Skogen med Kirsti Taylor Bye

03 nov. Som en Skog i Skogen är öppen för besök mellan 14:00-16:00
– 14:30-15:00 Overlevelse og skog med Petra Andersson

STATEMENT

Jag har länge undrat över det här med natur och kultur, fast kanske inte just i de termerna. Jag har undrat över varför man har skogen, och varför man har staden och varför skogen är just där skogen är och staden är just där staden är och varför de inte går över i varandra. Jag har undrat varför man tar bort träden som växer upp ur asfalten, att man dödar dem, och varför det är helt fel att döda träden i parken, som de flesta skogar egentligen är. Jag har undrat över varför jag längtar till skogen, men att när jag väl möter den blir fylld av ångest och äckel.

Så för tre år sen gick jag ut i en skog. Eller en park (jag tycker om att kalla den för skog) inte allt för långt ut från Göteborgs centrum. Jag hade köpt en ny yxa, och hade på mig en klänning med fåglar på. Min kompis fick välja ut ett träd för mig. Han är same, och jag hade aldrig provat att hugga ned ett träd förut. Jag ville inte gå så långt, men ville heller inte bli upptäckt. Vi hittade ett träd, det var högt och stod bredvid två andra träd. Jag tror det var en tall. Jag högg ned trädet, det tog ungefär två timmar. Jag fick blåsor i händerna, för jag hade inga handskar. Sen när trädet var nedhugget, gick jag och köpte plåster och tog en spårvagn in till staden. Jag hade träningsverk i kroppen i en vecka efteråt.

Jag berättade till folk, vänner och handledare, vad jag hade gjort. Några tyckte det var coolt, att jag hade klarat det (om de kunde tro på att vad jag sa var sant), andra kallade mig mördare. Jag var osäker på om jag borde ha dåligt samvete, och bestämde mig för att försöka göra det bra igen. Jag började plantera träd. Först planterade jag träd i böcker, men jag insåg snabbt att böckerna hade tagit flera trädliv än vad jag kunde göra gott för. Så jag försökte med andra objekt, hyllor, kläder osv. Men det blev som en snöboll, det bara rullade på, och för fler träd jag planterade, dess flera skogar hade jag avverkat. Kanske den enda lösningen var att göra min egen skog, som kunde föröka sig själv.

STATEMENT 2

Som en skog i skogen

Man kan si at det begynte med at jeg hugget ned et tre. Fordi jeg ville. Og at jeg ble beskyldt for å ha tatt et liv (noe jeg også gjorde. Men jeg ga også liv). Og at jeg prøvde å gjøre det godt igjen gjennom å mislykkes med å gjøre det godt igjen. Men dette tilhører fortiden, det er allerede skrevet, fortalt, gjort.

Man kan si at det kommer til å begynne med en drøm jeg har hatt en stund. Jeg har lest at på Færøyene gror det ikke trær. Og at på Færøyene bor det ikke mange folk, at det finnes fraflyttede småsteder rundt omkring på øyene. I min drøm planter jeg en skog i en stue på Færøyene. Og skogen vokser fordi den er beskyttet av det fraflyttede huset, og fordi at jeg fra tid til annet besøker den, tar vare på den. Skogen.

Under residensen her i skogen skal jeg forsøke. Jeg vil bruke forskjellige materialer: møbler av tre eller metall, papir, matavfall, frø, jord, plastikk, og forkjellige lyskilder: naturlig lys, lystoffrør, prosjektorer, forkjellige lyspærer, ild. Jeg vil skrive, fotografere, synge, danse, lage lyder, tegne, plante grave, hugge, brekke, skjære, dele. Jeg bruker disse materialene og gjør disse tingene for å se på hverdagen som en levende vekst som hele tiden vosker og dør og forandres rundt oss og i oss. Jeg vil se på hvordan vi definerer naturen og begrenser den, men også hvordan den ikke lar seg definere eller begrenses. Jeg vil se på ugresset og kultivering. Jeg vil se på det store i det lille og det lille i det store. Jeg vil forsøke å plante en skog i skogen

GLOSSARY

–    tre
–    vekst
–    rizom
–    organisme
–    arbeid
–    ugress
–    natur/kultur/vilt/tamt
–    landskap
–    fruktbarhet
–    menneske
–    dyr
–    symbiose (solitude)
–    familie
–    kategorisering
–    art
–    samvittighet
–    bærekraft
–    nytte
–    vern
–    hjelp
–    vilje
–    evne
–    Færøyene
–    (Zemblanity)

INTRODUCTION

Skogen bjuder in konstnären och fotografen Kirsti Taylor Bye till ett längre residens för att utveckla projektet Som en skog i skogen. Genom att försöka odla växter i olika vardagliga objekt och material, undersöker Kirsti Taylor Bye naturens och kretsloppens plats mitt i det bekanta och fabricerade. Ofta prövas odlandet och förmultnandet mot lekfullt antydda narrativ och etiska frågeställningar. Under residenset kommer Skogen tillsammans med Kirsti undersöka olika former för att presentera material som skapas under residenset.Residenset pågår under ett år och ger Kirsti tillgång till en av Skogens studios.

As a photographer, as an artist or as a human being, I am interested in scientifically matters, which surrounds us all the time, but that we do not see or pay attention to. These can be movements in the air, or the continuous death and renewal of cells. My interest is to question reality, how we define ourselves and whatever surrounds us in relation to any given reality. Through my projects I intend to make the impossible possible and the possible impossible. And to have fun.

Kirsti utexaminerades 2009 från Univeristy for the Creative Arts, Farnham (GB), samt 2011 från mastprogrammet på Högskolan för fotografi, Göteborg.

NOE SOM LIGNER TRÄER

En samling noe som ligner trær:

Dette er et fotografi:
Polaroid, standard type 600, selve bildet er 8.89 cm x 10.67 cm, cirka, det har en glossy billedyte, noen skraper i selve yten. Bildet er tatt innendørs, ertesuppegule flisvegger, gulgrått linoleumsgulv, hvitt badekar, dusjhode i krom på motstående vegg, grått dusjforheng i høyre kant av bildet. Bildet er tatt i en svak nedadgående vinkel, fokuset er ikke helt klart, men sentralt i bildet står badekaret og dets innhold. Badekaret er fylt av planter, mest palmelignende, noen begoniaer, alle domestiserte. Bildet er tatt med direkte blits, på en cirka 40 cm avstand fra nærmeste kant av badekaret. Blitsen gir en skarp fallskygge fra plantene på bakgrunnen.
Bildet er tatt i et kollektiv i Göteborg, en gang i løpet av våren 2011. Bildet er tatt av en av kollektivets beboere.

Dette er en historie fra virkeligheten:
En av mine forfedre, generalmajor Paul Hansen Birch, er blant annet kjent for: at han var med på å starte en av landets første barnehager, og at han fikk plantet en allé og park sør om Trondheim sentrum. I parken sto det et massivt kastanjetre han hadde plantet. Jeg brukte å si at det var mitt tre. Treet blåste over ende under nyttårsstormen 91/92. Jeg var da 6 år, og i Thailand med familien for å feire jul og nyttår. Barnehagen jeg gikk på klarte å redde en bit av treet før det ble fraktet bort, og jeg fikk trebiten da jeg kom hjem fra Thailand, som et minne om treet, og dem.
Siden tror jeg at mamma brukte biten av kastanjetreet som ved, kjelleren var likevel full av minner.