PRESENTATION

GRODDEN

…är en förskola i Linnéstaden i Göteborg. Under en tid har vi undersökt förskolan som plats och struktur, och med Grodden som utgångspunkt beger vi oss nu på en resa genom förskolans ritualer och rutiner. Vi låter barnens lekar, sedda inifrån, ta oss på en gemensam utflykt, iklädda varma överlevnadsdräkter, in i slottsskogens nattliga mörker. Verklighetens ordningar förskjuts och skapar ingångar till en annan erfarenhet av staden. Spelas för vuxna.

Koncept/genomförande: Johan Forsman & Johan Rödström

Komposition: Tomas Björkdal

Kostym: Åsa V. Börjesson van Heijster

Medverkande: Joachim Axelsson, Fredrika Byman-Moberg, Hjördis Davidsson, Charlotta Grimfjord-Cederblad, Olle Huge, Ellen Lindhagen, Erik Radix, Alva Rödström, Jenny Svärdsäter.

Producent: Jenny Svärdsäter

Premiär den 2 november; spelas fredag – söndag till och med 2 dec.

MATERIAL

Barnen letar skatter; gräver ner saker, hittar saker…
Kan vi förstå skogen som ett sådant landskap,
fullt av möjliga ingångar och drömmar,
En arkeolog söker försvunna ting och spår
i en annan skog i ett annat land.
Vrider och vänder på gåtfulla objekt
Vi blir nattliga arkeologer
gräver i minnen, erfarenheter
fuktig jord, höstblad och våta plastleksaker
en tid vi både minns och inte minns.
det finns en glidning mellan det som blivit ord och det som ännu lever utanför.
ett tomt rum,
under marken.
en plats där det som tänker fortfarande saknar ord för sig själv.
platser där det vi förlorat kan dröja sig kvar, som en andning,
en dröm, en plötslig jaglöshet

—————————————

Varje situation eller plats gömmer på dolda sammanhang och kopplingar: varje liten detalj i staden är också en hemlig portal till en annan berättelse och erfarenhet. Sett ur det perspektivet framstår staden som en labyrint av möjligheter, tidstunnlar, omen och sammanträffanden; en rörlig fyrdimensionell karta utan fasta punkter; en hallucinatorisk process av händelser. Med förskolan grodden  som utgångspunkt dyker vi ner i en associationskedja där ett annat göteborg och en annan värld ger sig till känna.

—————————————

Någonstans på vägen från nyfödd till vuxen tar vi form som sociala människor.  Vi centrerar vår upplevelse av världen kring ett subjekt; sätter namn på ting och företeelser, känslor och ideologier. Vi lär oss att dra gränser och skilja på låtsas och verklighet. Men någonstans under dessa ord och gränser, kan jag ibland känna ett jaglöst flytande tillstånd av något annat.

Johan Huizinga skriver: “All lek är ordning”. Och ordnandet och lekandet överlappar och förstärker varandra; stabiliserande och upplösande processer som egentligen verkar vara olika sidor av samma mynt. Kan vi organisera en dramaturgisk process som hjälper oss att åter få kontakt med lekens upplösande, prövande, undflyende och befriande krafter.

 

JOHAN & JOHAN

Johan Forsman och Johan Rödström har båda sin bakgrund inom scenkonsten, men rör sig idag över flera konstnärliga fält. De skapar ofta verk/situationer där rollerna som konstnär och curator vävs samman. Johan Forsman och Johan Rödström är också konstnärliga ledare för Skogen.

I sina verk undersöker Johan & Johan olika rumsliga konstruktioner, mellanmänskliga överenskommelser, former för delaktighet och möten mellan konst och publik. De är intresserade av att skapa situationer, tankerum eller interventioner där besökare ges tid och möjlighet till reflektion och inkännande.

Genom att arbeta med att framhäva förutsättningarna för olika rum, situationer eller ekonomier, och undersöka dess olika lager av betydelser, spår och konventioner, skapar Johan & Johan verk där rummets förutsättningar, potentialen i det mänskliga mötet och utrymmet för kritisk reflektion övertar narrativets roll som verkets utgångspunkt och arbetsfält.

Johan & Johans arbete är processbaserat och skapar ofta ramar eller sammanhang inom vilka andra konstnärer kan delta eller skapa egna autonoma verk, och där besökare ges möjlighet att kommentera och återkoppla. Utifrån synen på konstverket som en gemensam resurs, blir verken ofta öppna plattformar för interaktion, kunskapsdelning och kunskapsgenerering. Ofta spelas verken för ett fåtal personer åt gången med fokus på mötet mellan konstnär och besökare; ett möte där besökarens egen blick och närvaro märks och gör skillnad.

Bland tidigare verk av Johan Forsman och Johan Rödström märks till exempel ZOO, där publiken bjöds in att adoptera levande kackerlackor; ett verk som konkret och lekfullt undersökte den emotionella anknytningen mekanismer och gränser. ZOO har också spelats i Tyskland och Mali. 2010 skapades verket Insulinom där den professionella empatin i vårdmiljöer undersöktes. Även här bjöds publiken in i verket och rörde sig i en vårdcentral uppbyggd i teaterns alla utrymmen. Verket har bland annat omtalats för sin hallucinatoriska scen där publiken, liggande i sängar, “behandlades” med 3D-ljud, diffuserad syn och beröring i en operationsliknande miljö, samt för det Spa där publiken efter föreställningen kunde ligga och vila i transparanta kokonger, få massage och thé. Senast har duon skapat verken Sjömanskyrkan inombords (publikens val 2011 i tidningen nummer) samt Skogen ta Weld till Skogen (den senare spelad i stockholm sommaren 2012).

Mer information om Johan Forsman och Johan Rödströms produktioner finns här.

 

GLOSSARY

barn
vuxna
lek
kojor
ordning
politik
vetande
dröm
erfarenhet
lämnande
hämtande
uppfostran
ombyte
påklädning
lekplatser
maskar
jord
skattjakt
arkeologi
försvunna civilisationer
överlevnadsdräkt
golfbil
kokonger
vilda
djur
stadsplanering
bostadsrätter
naturmänniskor
gummistövlar
utflykt
förskola
rutiner
regler
regn
måne
låtsas
verklighet

TEXT PROGRAM

 

 

Koncept/Genomförande:
Johan Forsman & Johan Rödström

Komposition:
Tomas Björkdal

Kostym:
Åsa V. Börjesson van Heijster

Medverkande:
Joachim Axelsson, Fredrika Byman-Moberg, Hjördis Davidsson, Charlotta Grimfjord-Cederblad, Olle Huge, Ellen Lindhagen, Erik Radix, Alva Rödström, Jenny Svärdsäter.

Producent Jenny Svärdsäter

Tack till: Jon Liinason, Tella Liinason, Olof Marsja, Rasmus Persson, Iris Piers, Karolina Ruth, Frida Sandström,  Linda Stridh, Rebecka, Ylva Ågren, Göteborgs Park och Naturförvaltning, samt alla föräldrar, barn och personal på Grodden

———————————

”Lek är ordning”.
Johan Huizinga: Homo Ludens

I boken Homo Ludens tänker sig lekteoretikern Johan Huizinga att det bakom all social organisering – religioner, akademier, sport och civilisationer – finns en utgångspunkt i vår intuitiva förmåga och lust till lek.  Det är inte leken som gör oss till människor; men genom leken, som vi delar med djuren, föds de strukturer som gör det sociala livet möjligt.

Barnen glider ofta in och ut ur olika fiktiva lekvärldar. Genom leken producerar de hela tiden nya ordningar över de gamla, och allteftersom barnen intuitivt följer, omprövar eller förkastar lekens regler aktualiserar de den grundläggande politiska idén att det befintliga alltid kan vara något annat. Ett möjligt sätt att se föreställningen Grodden är som ett personligt tanke-utrymme för denna vår sociala samvaros ständiga produktion och omprövning av rutiner, maktrelationer och normer – oavsett om vi, inom ramen för förskolan, närmar oss dessa processer som lekar, minnen eller politik.

För ett år sedan (för ett annat verk) intervjuade vi konstnären Jan Håfström: i intervjun berättar han om sin barndom och en längtan bort till i olika fiktionsvärldar. Han säger att “det börjar mycket tidigt; med en osäkerhet på vilken verklighet det egentligen är som är den riktiga.” Jag förstår det som att denna osäkerhet, eller snarare bejakandet av detta glidande glapp mellan verklighet och tanke, ger oss ett handlingsutrymme och ett verktyg för att ompröva, upplösa och skapa nya ordningar/fiktioner.

Om lek är ordning, och om social ordning i någon mening bygger på lek, så har också en lekande process som föreställningen Grodden sina regler:

1: Vi arbetar utifrån förskolans befintliga inredning och material. Snarare än att addera scenografi, handlar det om att rikta blickar och öppna tankefält och associationer kring det befintliga. Hur kan vi använda det som redan finns? Med detta frågar vi oss; kan vi se teatern som något annat än en maskin för representation? Kan teatern istället bli ett verktyg för att bearbeta, använda och låsa upp vår omvärld; ett verktyg för att skapa nya erfarenheter och situationer?

2: Rummet är ingen fast form, utan en process av möjligheter, motstånd, sammanträffanden och förhoppningar. I varje till synes anspråkslöst rum finns dolda betydelser och minnen, speglingar och konsekvenser av skeenden omkring oss. Det lilla finns det stora, i det fula det vackra. Varje oansenlig yta är en ingång till en annan erfarenhet av världen omkring oss.

3: Om det rumsliga undersökandet tar berättelsens/pjäsens plats i föreställningen, är besökarens minne och medvetande föreställningens egentliga spelplats. Det handlar om att undersöka tankerum där det vi inte visste kunde tänkas plötsligt kan röja sin existens inom oss; som en andning, en dröm eller en plötslig instabil jag-löshet.

4: Det finns alltid punkter där den makro-politiska ordningen möter det singulära, det oregerliga, ordlösa och oformliga. Detta är också anpassningens punkter, ofta sammanfallande med de högst olika platser där vi människor lever våra liv. Vi är intresserade processerna som pågår längs dessa gränslinjer: I det här fallet att se på förskolan som institution och funktion, och där se systemets kontaktyta med varje unikt barn. Att peka på dessa zoner, ofta lågt betalda jobb i lågstatus-rum, är också att värdera det mänskliga i det systematiska.

5. Alla regler kan förkastas.

/Johan Forsman

———————————

Johan Forsman och Johan Rödström är konstnärliga ledare för plattformen Skogen. I sina verk undersöker de olika rumsliga konstruktioner, mellanmänskliga överenskommelser, former för delaktighet och möten mellan konst och publik.
Genom att arbeta med att framhäva förutsättningarna för olika rum, situationer eller ekonomier, och undersöka dess olika lager av betydelser, spår och konventioner, skapar Johan & Johan verk där rummets förutsättningar, potentialen i det mänskliga mötet och utrymmet för kritisk reflektion övertar narrativets roll som verkets utgångspunkt och arbetsfält

Producerat av Skogen

Med stöd av Göteborgs Stad & Statens Kulturråd

X
X