Sara Hallström

1. (Före, utanför)

 

Jag kommer in när ni sminkar er

När jag säger att jag också vill ha något att ta på mig/

förändra mig med
 får jag en lila peruk av Minna och den

klär mig och det är roligt

Att känna sig vacker/lysande

 

Moa säger: ”Den här får du efter fast före”,

det är Sweethearts, hjärtan med texter som går att äta

Moa sticker till mig dessa! Tack, att känna sig välkommen

och att tänka på tillhörighet och generositet

 

1

Vad är klänningar för något?

En sjöjungfrubal och ljus ovanifrån och bakifrån

Vems ljus är det?

Vad glittrar som mig, vad glittrar lika mycket som mig? Ni

 

Jag tänker på er hud era kön för att jag tänker på mina egna

På strukturer

Det är det som träffar mig

Att stå på scen är att verkligen synas

Vilka är vi?

Detta är en feministisk fest (Ja!) och det vore underligt att tro på
det universella

Det subjektiva frodas

Det är ni och jag här nu, ingen annan än

Det känns exklusivt och koncentrerat i mig att vara inbjuden

 

Kropp och kroppar

Aldrig vilka kroppar som helst

Vad är det att vara vit kvinna med en penna

Vad är det att vara vit kvinna i klänning

Klänning och penna kan tas av och på, vitheten i kroppen kan inte

Vita kvinnor, vi vita kvinnor,

speglingar och kontakter är inte slump

Vitt på scen och i stolen jag med, vit

Min besatthet och vår besatthet

Detta finns inte: Kvinna, Kropp, Dans, Människa

Det finns

Det finns positioner och att sätta dem i rörelse

Hur ska jag fortsätta?

 

Rummet får oss också att höra ihop

Vi vet och vi vet inte hur

Det finns många möjligheter här!

OK

 

Peruken fäller hårstrån över pappret

Silverlila hår på klorblekt papper i mörkret

Ett mörker som det växer frukter ur

 

Den första rösten är luften

 

Det lila molnet växer
Är någon sjuk undrar jag?

 

Gå in i skogen av klänning och rassel

Så djupt är mörkret här att ansiktet strålar ur det

Det luktar spray

 

Att bli gammal i en klänning

 

Ett språk – flera skelett eller tvärtom?

Varför heter hon Lucy?

Vi grävde upp hennes skelett (Hade hon bara ett?)

Hur många kroppar och språk har vi?

Det feta ljudet

Hur ska jag andas när ni tittar på mig?

När ni vibrerar bredvid varandra

Ska jag kalla er dem eller er, jag kan inte bestämma mig,

hela tiden ändrar jag form för att tilltala er

för jag känner mig tilltalad av er

Som att ni dansar en dikt, ett brev, ett oregelbundet manifest

 

Men Jag verkar fortfarande vara Jag

Är inte det orimligt att min blick på er har jag två ord för men bara ett för mig själv?

Att vara publik är att få vara osynlig

Att inte förrän efter allt är slut visa hur mycket någon rör vid en

Det är mycket energi i detta rum

Att ta emot och att vilja sända frågor och värme

 

Vanan att spela musik, att bära klänning

 

Klänning är inte ett neutralt plagg för mig

Nej jag är snarare besatt

Blir känslosam av att tänka på kläder, klänningar

 

De tittar på varandra mellan molnen nu

Jag bär jeans, molnet når mig, röken andas på mig

Molnet skyddar och inkräktar

Jag skrev inte Butch men jag kände ordet röra sig

längs mina byxben och i min själ?

Soft butch

 

Smink som våld (utåt)

Hantera klänningen, hantera sminket

Can you hear the silences, underneath?

Sladdarna till förstärkarna kopplar ihop

mig med ljudkroppen

Åh

 

När ljusen tänds plötsligt går solen upp

Så skärrande, klor och tänder som slår

Alla ljus och vibrationer går in i mig

Jag andas er rök, era lyfta händer, tänder

 

Rädd för glöden

 

Mer musik, mer bara ryggar

 

Klänning är ett plagg för att inte skydda/dölja ryggen

Ljuset träffar nacken

Klänningen är ett sätt att gömma vissa delar av vissa ben

Fett muskler hud

Jag äter Jannines halstabletter en efter en

Något skimrar i var och en av er

 

There´s a knowingness

Musiken är mystisk

 

Det är som på midnattsorientering utan att jag deltagit i det och egentligen vet något

Kroppen darrar bakifrån, kroppen som skalv

Beatles hade också färgglada kläder på scen: sammet och siden och plastjuveler,

men inte klänningar

 

Vems röst av tre kroppar? Vem jagar? Vems ord?

 

Titta på det som glittrar och hennes nacke

Snart har jag glömt att jag har peruk och att rummet är helt mörkt,

och att M har munskydd

En stor vit matta med en rosa rulle inuti

 

I vilken ordning händer allt detta?

Jag tappar bort mig i blicken, att få titta så oskamligt och skyddat

 

Det är idiotiskt att försöka sätta kroppen utanför analysen

 

I feel love (Är kärlek aggression, lust, möjlighet, är det att ens känna alls, att bete sig konstigt, att må illa?)

Handlar den här låten också som ett arbete, kärlek som ett arbete,som kan tolkas som solidaritet?

Kasta en orange handduk

Gå baklänges runt hela den vita mattan

Vänd om

Mät en gräns

Byt klänning

 

Lamporna gör huvudena rödare

Att flytta sig framåt via äpplen!

Som i en video: varje kropp har var sin rörelse

Mattan rullas ihop igen, äpplet tuggas, en idéhistorisk frukt

Pardans med osynlig partner

 

Jag vill också ha en kropp

Jag kan inte riktigt beskriva hur särskilt detta är

Att skriva sig mot andras rörelser

Att stegra sig

 

En blå peruk

Den är strömförande?

Savannen är sedan länge ett minne, vi är någon annanstans nu

Piskor som hopprep och tvärtom

 

Plocka något Sårat ansikte För vems blick

 

Är det individualism eller frihet

Att dansa som man vill för sig själv i samma rum som andra?

Är det solidaritet, hopp, isolering?

Jag undrar så många saker

Jag måste söka efter samtiden i oss hela tiden

Kanske ställer jag mig själv i vägen för den

Måste, för att något ska falla på plats eller för att det ska sättas i rörelse och lossna

 

Och just då börjar ni göra samma rörelse, höft, fötter

Det är svårare att se in i ett ansikte än att se på en rygg eller bak

Det kräver mycket mer mod och vilja att dela en blick på riktigt

 

Vilka rytmer förenar och vilka delar upp?

 

Dansa och blåsa med munnen

Fortsätta när musiken avtar och istället

höra sig själv, sina fötter,

leka är att pröva

 

När man rör sig så här länge och på olika sätt kommer man på saker man inte visste innan

 

Sjunga: this is my life and I am not afraid/I am not a man?

 

Dansa med en strumpa i handen – svänga den – det ska inte bli       

språk – språk är skydd och förnuft?

Detta är inget av det, detta är       

innan och efter språket, en plats i rörelse

 

Riktiga mikrofoner och hopprepsmikrofoner

Det blir natt igen i slutet

 

 

2 (Före, utanför)

 

Ett minne från en gata på ett sjukhus som heter Infektionsgatan

Lagen om könsbyte är en gammal lag

Rött hår Röd mun

Jag ville inte operera mig tillräckligt fort

På en bädd omgiven av röda och vita rosor som ser svarta och vita ut på foto

 

Att läsa en dagbok många gånger

Att skriva på klänningar istället för på papper

 

2.

 

Där står ni mellan träden

Det är natt igen

En röd hatt, en fitta i draperiet

 

Förstår inte den lutande figuren

Kan inte sluta försöka

Den böjda kroppen betyder uthållighet?

 

Det skulle kunna vara orgasm

Knytnäven syns

Spray som luktar nagellack

Den första klänningen är grön

Det är omfamnande, det är Kära älsklingar

Leendet och din övertygelse gör mig varm varm

Röda skor rör sig under klänningen

 

Så mycket kroppar, så mycket gitarrer

Tio lampor lyser = tio målade naglar

 

Klänningar och byxor går inte samma öde till mötes i världen

Basen går genom molnen

Är röken ett språk?

 

Nu skriver jag mig mot er

när ni går mot mig

Tre andar, så triumfatoriska

De sjunger en fråga, de skrevar

Vi ser varandra

Gitarren är en extra arm

 

Huden vibrerar, allt det här är sexigt och varför?

För att kritik och beundran hör ihop

 

Nu stirrar jag bara

Det är sexigt för att ryggarna är vända mot mig

så att jag får längta

Eller är det för att skrivandet är hett i sig

Och att hår är det, hår bakifrån så vackert

Att älska hur ljus faller på glitter som rör sig

 

Minna har på sig allt, Moa är grön,

Janinne har något i handen

Jannine kastar Moa skrider Minna rullar

 

Rörelser och handlingar: saker måste hända många gånger

för att bli begripliga? Annars betyder dem inget alls?

 

Och de tappar sin betydelse om de tvärtom upprepas för mycket?

Så det här är varken begripligt eller har förlorat sin betydelse,

det är på en annan plats och jag tänker på intuition

 

Att känna igen sig och att inte känna igen sig

Glida sakta ur en klänning och in i en annan

Gå baklänges på matta, kastar handduk

Jag är som en sportkommentator

 

Fantasi: Hur skulle det se ut om allt på scen gjordes i så kallade Naturfärgade Material

Så kallade Neutrala Färger

Det vill säga såna som inte existerar

(en lila, grön, röd klänning är ju för helvete ”naturfärgade”)

 

Om det var säckväv, dämpade toner, så kunde detta vara tre nunnor,
ett särskilt sällskap, med sina rutiner, sin gemenskap,
styrda av en annan tro och tradition, men tre personer som både är fria och
som existerar inom ramarna för en viss idé

 

Terroristblickar 

Rytmiskt arbete

Att rulla sig

Svajande skönhetsryggar

Hur är detta politik?

Är det meningen att allt är uppbrott?

 

Att ta sig fram som ett djur

 

Idag tar det längre tid för mig att tänka på hur ni dansar enskilt och hur ni dansar ihop

Jag älskar också disco

Är det kärlek det handlar om?

Är det jobbigt att det gör det i så fall?

Feminism är inte bara glädje
Jag letar efter något bittert

Jag har ofta varit och kan vara förbannad på vissa former av glad feminism

om jag klumpar ihop saker här

Som att den ljuger om villkor och att jag är livrädd att den täcker över något

Täcker över oss utan att skydda oss

 

Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte

Om jag mångsidigt vill hylla triumferna eller obarmhärtigt beskriva nederlagen

(Den frågan finns ofta i mig utanför det här rummet)

 

Som fjärrkontroller, blicken är oöppnad,

slå på den nu, pang

 

Piskor! Lasso! Puls! Maskiner.

 

My persuation can build a nation

Idag kungjordes monarkens dotters förlovning i tidningar och på TV

 

Kroppen är stabil, stark och öppenSjunger: This is my life

 

Och hur är livet i föreställningen, jag saknar det?

Men det är inte som att föreställningen inte är livet?

Bara att jag, vi, måste bråka med koder och uttryck

för att kunna prata om dem, för att göra något gemensamt bortom det första mötet

 

Varje tanke jag har fördjupas av en annan
och sköljs också vidare

 

Det kan vara att ni är tre riddare och sjöjungfrur

Jag vill vara lika vacker

Riktningar och saker som dras över scenen

Den här natten skulle jag vilja besöka och det skulle inte göra något att jag inte visste vad som hände

 

Som tre fotbollslampor som landar

En flagga i natten

Smärtan i de hårda applåderna i händerna

De hårdaste applåder jag känt nästan

Vi som sitter vill också dansa förstår vi direkt

 

3.

 

Det som rör sig där är en historisk figur, men ur vilken historia?

Med en kemisk doft som från en arbetsplats som man blir sjuk av

Varför hasar denna kropp så koncentrerat fram? För att den har ont?

Hur hör de här tre kropparna ihop?

 

Myter om lejon, myter om kattdjur, myter om kvinnlighet

Moa sa: Det sägs – jag säger – vi grävde upp hennes skelett

Elbasen spinner som ett lejon

Det är många här och tittar idag

 

Ett hörn av scenen: ämnat för kemi

Ett annat hörn av scenen: garderob och utklädning och ombyte

Ni är väsen igen och jag har respekt

Ni liknar även lejon

Rök i ansiktet som ett kontrakt för att få vara nära detta

Jag känner mig nära och jag känner mig långt bort men värmen i kroppen tyder på närhet

Avståndet mellan kropparna är ojämnt

Det handlar om högmod också

Raka ryggar och öppna ögon

 

Klänningarna har blivit ett hem

 

Röken gör en plats historisk (slagfält/konsert), som att något avgjorts just där,

genom eld och slag, vad som avgörs här har jag inte ord för men något

 

Solen går upp

 

Är det lejonets närvaro som gör att jag tror att vi befinner oss på en savann?

Är det att ni är barfota?

Jag föreställer mig olika miljöer

Kroppen är den främsta miljön här

Den ser ut att må bra!

Min mår också bra det vill säga

Jag gör det

 

Att försöka sträcka ut rösten så mycket det går

Dimmorna varar länge idag

 

Basgången låter mig drömma om någon jag är kär i eller tycker är vacker

Varför ligger det något rosa inuti den vita mattan, något rosa som aldrig får användas?

Hon rullar så vackert

 

Trick med handduk igen

Leenden som jag vill besvara utan att veta vad det betyder

 

Den gröna klänningen lämnar ett rött märke på den rosa huden

 

Blicken ovanför munnen täckt av mask

 

Att komma nära på avstånd = magiskt

 

Glittrande terrorist

Nu blir M en galjonsfigur

 

Äta upp sitt eget läppstift genom att äta upp sitt äpple!

Stirra in i publikens tysta famn

 

Amazoner är ni också

Jag förvandlar er till olika ord när ni förvandlar dansen

Går det bra?

 

Först idag på den tredje dagen när jag ser hopprepen, minnet av mitt eget hopprepshoppande

Mitt hopprepsliv på gården

Både med andra och själv

Musikens inbrott i minnet nu, jag kunde inte föreställa mig det

 

Jag var framförallt nio år när jag hoppade i timmar

 

Det hade med glädje att göra och att underhålla sig själv och bli bättre på något

Att utveckla tricks och styrkor

Att hänga på gården för att andra barn skulle kunna dyka upp

Det hade också att göra med ätstörningar

Dysfunktionell familjesituation

Sjukdom

Att vara barn som att vara en orolig kanin

 

Skakande höfter föder fram minne på minne

Minnet är en enormt stor kropp

Jag smyger eller faller i dess famn genom er

Jag trodde att jag visste men visste kanske inte dess omfång

Upprepningen av hopprepsslagen rullar in i minnet

 

Jag visste inte att det kunde hända

Det gör mig tagen

Skriver: Jag minns alla mina hopprep och hur de brukade röra vid mig

 

Jag minns något som får mig att börja lipa jag menar gråta, just när ni på scenen

är som allra mest i gång, och all er energi syns där högt uppe och underbar

Den är också min

Barndomens ibland totala ensamhet

Olika former av koncentration och stress och sysslor

Jag hoppade ofta nära fönstret till min och pappas lägenhet

Jag behövde försäkra att jag fanns och också att min pappa inte skulle försvinna

Utanför fönstret och på fotbollsplanen på kvällarna

Nu hinner jag inte minnas mer för det kommer en ny låt

En ny rörelse

 

Skaka av klänning av kroppen

 

Jannines ansikte är öppet och jag ser något jag inte kan ta på

(Mod)

 

Vad säger du i sången, I´m the first girl eller Octopussy pearl?

 

Jannins röst, hur mun och ögon är öppna och att dem öppnar orden i sången

 

Dansarna har sex armar ihop och om jag lägger till mina blir det åtta

Då är vi lika med en bläckfisk

Smart

 

Minna dansar in i en form av burlesque

Jag minns den otroliga sjöjungfrun i Malmö som åt fisk i folks knä tills vissa blev galna

Jag kan inte glömma det

Minnas sätt att dansa framför en tonåring just nu = samma sak i mig

 

Idag har jag ingen peruk men en halsduk och min penna med ett S         

på och rosor, en kärleksgåva som gör skrivhanden stor

 

Ibland tror jag att jag är på Friskis och Svettis, med rörelserna,
musiken och röda byxor

När jag var tonåring var jag kär i en gympaledare

 

Hennes plutande mun är min 

Deras kontakt tvärs över golvetCocktailparty i sista låten, smekningar och härmandet av en röst

 

Ni är mina ledare

 

När du började dansa för mig glömde jag allt jag hörde dig säga

Och att skriva dikt framför någon är som att klä på sig och sätta fel plagg på fel kroppsdel? Eller som att sortera i en verktygslåda

Eller som att måla med osynlig färg, skyddad målning

Eller något mer jag inte kan se eller veta

 

Ja: hur kan världen, tiden och jag få klänningar och byxor att verka så jäkla olika

när allt är tyg och sitter på kroppar? Jag förstår inte

Det är också underbart att en klänning INTE är ett par byxor men jag förstår inte hur de lyckades bli skilda världar

Ett stort arbete har lagts på detta

 

Jag vevas ut och in ur mitt minne

Ett ljus på scen i slutet är lila liksom den lånade peruken

Lila är min älsklingsfärg Lila och att skriva räddar mitt liv

Tack för att jag fick komma

 

Jag såg senare en närbild av hjärnceller och de hade samma färger som föreställningen: gula, gröna, lila, vitt

 

/Sara

X
X